Skratta eller gråta?
Hej! Nu är jag här igen!
Jag vill egentligen bara skriva av mej lite skit för att lufta mina tankar och lätta min själ....
Jag är återigen drabbad av den vidriga sjukdomen fast nu i en ny form..... Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta? Jag grät i torsdags och fredags i samband med beskedet hudcancer!! Nu har jag tömt kroppen på tårar så nu är det bara att bita ihop och köra på....igen!!
Jag har haft en leverfläck på insidan av låret i höjd med knät, fläcken har på sista tiden ändrat form och färg. Jag fick tips av min vän Sara i Fellingsbro att man kan vända sig direkt till hudmottagningen utan remiss, tack Sara! Jag skrev till dem och bifogade en bild på fläcken....jag han knappt posta brevet så var fläcken bortskuren, sen blev det en 3 veckors lång väntan på svar. Svaret fick jag i torsdags.... Du har hudcancer!!!! Men vad i helvete!!!!!
Utanför USÖ sprang jag ihop med Annelie från Frövi (ni vet hon som stickar så fint) ;) Jag stod med en bunt papper i handen..... Välkommen till Melanomföreningen och tårarna sprutade!! Så tacksam att det var just Annelie jag sprang på, hon om någon vet vad jag går igenom <3
Jag åkte hem, låste in mej och grät floder, det är mitt sätt att bearbeta beskedet för att orka vidare i vardagen.
Nu ska de ta en större bit av huden där fläcken satt och även kolla mina lymfkörtlar för att se om det spridit sig eller inte. Detta görs inte på hudkliniken utan på plastikkirurgen. Plastiken har jag redan bra kontakt med då mina nya bröst planeras. Jag har varit där ett par gånger och även gjort röntgen av blodkärl som ska kopplas samman med brösten.
Min plastikläkare Patrik ringde mej i dag, imorgon ska jag dit för leverfläckens skull. Jag blev ledsen, det känns som mina bröst kommer längre och längre bort. Men detta med leverfläcken ska inte alls påverka bröstplanerna så det kändes lite bättre efter vårt samtal. Just nu vill jag bara veta hur läget är men av erfarenhet så vet jag att det tar tid..... Imorgon vet jag lite mer.....
Mina dagar rullar på och jag har bytt arbete, jag trivs verkligen och jag tänker INTE bli sjukskriven! Känns så himla bra att jobba och fokusera på annat... Där finns ingen tid att tänka på eländet och jag har fått många nya goa kollegor :)
Jag känner mej inte speciellt ledsen för min egen skull, jag blir ledsen för tjejernas, mammas och pappas skull som också tvingas leva med den här skiten men både jag och mamma är envisa så nu är det full fokus framåt!!
Just nu vill jag älta och prata, vilket är bra för mej..... Denna bild fick jag av Cissi, tänk vad rätt du har! Hanna syns inte på bilden men hon hämtade nog påtår :D
Här är den jävla leverfläcken som var ca 1 cm!
Nu ska jag hoppa in i duschen, sen till mamma en sväng och senare en dejt med Anneli och Anne och en sallad på Java <3
Kram alla <3
