Ett fruktansvärt 2016
Hej!
Eftersom det är årets sista dag så vill jag passa på att önska Er alla ett Gott Nytt År! Mitt 2016 blev det sämsta man kan tänka sig och jag kan bara hoppas att 2017 blir bättre.... Jag har idag bestämt att jag vill vara ensam, tack alla som försökt dragit med mej på god mat och sällskap! Jag känner att jag vill vara i min sorg idag, Mollie blir mitt sällskap dock lite drogad med sobril då hon är så rädd för smällare....
Detta år har varit fyllt med cancer och ledsamheter, jag med hudcancer i våras och min mamma som kämpat med lungcancer som dessutom spred sig.... Min mamma orkade inte kämpa längre utan lämnade oss den 20 december, en dag efter tjejernas 20-årsdag, hon kämpade in i det sista min älskade mamma...
Vi firade tjejernas dag på Vitsippan tillsammans med mamma, efter det sov hon tills dagen efter. Tisdagen den 20 december kl. 21.34 somnade hon in föralltid.... Vi hann inte dit, hon tog sitt sista andetag tillsammans med en rar sköterska som höll hennes hand och berättade att vi var på väg. Men jag är helt säker att hon ville lämna jordelivet utan oss gråtande vid sin sida, för sådan var min älskade mor, hon ville inte se eller höra vår sorg.... Hon kämpade t.o.m. att inte lämna jordelivet på tjejernas födelsedag, så himla stark var hon min mamma <3
Jag har befunnit mej i den värsta sorg och är fortfarande, går inte att beskriva, jag är som i en bubbla och allt är bara overkligt och hur jag ska ha ork att ta mej igenom detta fattar jag inte, hon var ju mitt allt! Hon var en sådan mamma jag önskar att alla hade, hon ställde alltid upp, alltid! Jag kunde berätta precis allt för henne, hon dömde aldrig, hon fanns där istället.... Jag är evigt tacksam att vi fick stunder på slutet där vi bara kramades, strök på varandra och grät ihop, inga ord behövdes vi förstod varandra ändå, min mamma och jag <3
Jag som aldrig i livet skulle tatuera mej, nu blev det ändrade planer! Ett par veckor innan mamma somnade in bad jag henne skriva en mening till mej som jag ska bära med mej för evigt! Den tatueringen kommer stå för kärlek, tröst och minne..... Tack mamma, den kommer bli så fin <3
Jag tänder ett ljus för dej varje dag, i din ljuslykta såklart. Jag känner din närvaro, inte ens döden kan skilja oss åt då vårt band till varandra är så starkt.... Du skulle inte lämnat mej så tidigt mamma, endast 58 år.... Hur ska jag klara mej utan dej?
Du är mitt allt, älskar dej för evigt <3
