Som en käftsmäll!!
Hej alla!!
Mitt liv har rullat på i 120 km/h och jag bara hänger med....... I kväll fick jag en stor smäll på käften tack vare cancergalan..... Allt kom tillbaks och gjorde sig påmint.... Vilket gör mej både medveten, ledsen, glad.... you name it!!
Jag vet inte riktigt vad som är värst men jag har mina aningar..... Jag blev tvingad att förlika mej med döden, det gör mej som mest ont!! Jag tvingades att acceptera döden då cancern kom tillbaka för andra gången och dessutom hade spridit sig...... Nu klarar jag mej aldrig var min första tanke..... okej döden, ta mej då för i helvete men gör det snabbt och smärtfritt!!
Idag kan jag känna en skam att jag gick med en förlikning med döden... GÖR ALDRIG DET!! Det är det som smärtar mej som mest.... att jag gjorde mej redo!! Men djupt inne i min kropp o själ fanns ett hopp, det lilla lilla hoppet är uppbyggt på mina barn som ligger närmst mitt hjärta, mamma, pappa, min släkt, vänner, kollegor..........
De som ändå bestämmer sig för att förlika sig med döden..... jag har full förståelse, ni har kämpat.... Usch vad det är tungt att skriva om detta men jag kan känna känslan och det enda vettiga som dyker upp i skallen är: DRA ÅT HELVETE DIN ÄCKLIGA JÄVLA SJUKDOM, SKULLE GÄRNA SKJUTA HUVUDET AV DEJ!!
Mina tankar idag, kommer se ut som hell imorgon....tårarna sprutar!!
KRAM ALLA <3
