Hej hopp!!
Nu tänker jag blogga om mitt liv i vardagen, dels för min egen skull men även för andra som vill ta del. Ser det lite som terapi för egen del, får även mina ibland långa dagar att gå lite fortare.
Som sagt, jag är ny på detta och jag lär mej säkert under tiden....
Jag kommer skriva mycket av det som upptar min tid just nu och det är en trippelnegativ bröstcancer som jag tampas med. Jag kommer dela med mej av glädje, sorg, känslor, tips, ideer, mat.......o.s.v.......
Allt började i dec. 2011 då jag drabbades av en tumör i höger bröst, då visste man inte riktigt vad det var förrens tumören opererades bort och man konstaterade cancer!! Sjukskriven 9 månader, cellgifter var 3e vecka följt av strålning. Håret tappade jag, ångest hade jag....levde som i en bubbla och var allmänt risig av cellgifterna.
Började jobba 100 % i mitten på aug. 2012 och jag kände mej som vanligt, tack gode Gud tänkte jag!
Gått på flera återbesök sedan dess och fått varit frisk, ända tills midsommar 2014 då jag firade midsommar hos min älskade kusin i Grebbestad, vaknar upp och har ont i vänster bröst och känner tydligt en knöl!!
Genast får jag en olustig känsla i kroppen blandat med ångest. Kommer hem till Örebro och ringer min bröstsköterska Eva på onkologmottagningen, jag får komma ganska omgående! Två olika läkare klämmer o känner, därefter beslutas om mammografi.
Efter mammografi, ultraljud, biopsi så får jag besked efter ca 10 dagar (fredagen innan min efterlängtade semester skulle ha börjat) Linda, det ser inte bra ut!! Den fredagen, den 18 juli, grät jag mest....
I dagsläget har jag hunnit med en skelettröntgen, buk o bröstkorgsröntgen samt opererat in en venport där jag hunnit fått två cellgiftsbehandlingar. Nu vill jag bara veta... Har den äckliga skiten spridit sig??
Jag har försökt behålla mitt goda humör men det har brustit ett par ggr och jag har gapat o gråtit på vårdpersonalen, skäms över det nu.....
Mitt värsta utbrott kom den dagen venporten skulle opereras in, dels så blev cellgiftsbehandlingen uppskjuten ca 1 vecka och tumören var då redan 7x7 cm!! Kommer in till USÖ 09.00 på morgonen fastande och nervös, tiden går och jag är ombytt o klar för op, inget händer.... 13.15 brister allt!! Kallar på en sköterska och kräver att hon ska ta bort droppet o infarten genast!! Jag tänker minsann inte vara kvar på det här äckliga stället, ring mej när de har tid att sätta dit den där jävla venporten, förresten skit i venporten o skit i cellgifterna också, den här jävla tumören hinner ju bli stor som en fotboll!!!!! Tårarna sprutar medans jag försöker få på mej kläderna samtidigt som slangar o apparater är kopplade på hela mej. De försöker lugna mej, vilket är svårt nog (ni som känner mej) :) Sköterskan går iväg och ringer op, tror hon säkert nämner "hysterisk patient" i luren, 5 minuter senare rullar de iväg mej till op och jag är helt slut!! Operationen tog ca en timme och var mycket besvärlig men nu sitter venporten där under huden.
Mitt andra utbrott fick en sköterska via telefon, jag hade otroliga smärtor dels från tumören men också från venportsoperationen och ville ha smärtstillande utskrivet, sköterskan ville att jag skulle träffa en läkare först, där brast jag IGEN!! Jag skulle minsann inte sitta och vänta på någon läkare!! Du, jag fixar smärtstillande på egen hand skrek jag och tårarna sprutade, vi växlade ytterligare några ord innan jag så omoget slängde på luren!! Mötte precis ena dottern Sanna och hon såg ut som ett frågetecken "Mamma, snart har du gjort dej osams med hela USÖ"....... Ja fan, tänkte jag och torkade bort tårar och mascaran.....
Två dagar efter mitt utbrott i telefon var det dags för mina första cellgifter, FAN! Undra om sköterskorna pratat om "hysteriska Anneflod" på fikarasten?? Vem ska få den äran att ta hand om mej under behandlingen?? Jo det blev sjuksköterskan Ingrid!! Känns som att Ingrid är pensionären som blev inringd för ett specialuppdrag...nämligen MEJ!! En ljuvlig äldre dam som jag heeelt omöjligt skulle kunna lägga min ilska och frustation på, rara Ingrid! Hon tog även hand om mej under den senaste behandlingen i onsdags, jag känner mej lugn o harmonisk!!
Mitt liv kommer 24 veckor framåt se ut som så, lämna blodprover på tisdagar, cellgifter på onsdagar, äter även cellgifter i tablettform 2ggr/dygn......
På onsdag är det 2 veckor sedan behandlingen startade, mitt hår förväntas falla då.... Jag är redo!!
Idag är det ändå lördag, tippa trav för att dryga ut sjukpenningen!!
Kram alla!!
Jag lever och kämpar för er Sanna o Tina <3